Upphovsrätten – vad vi gör

Teaterförbundet för scen och film lägger ner ett omfattande arbete för att tillvarata upphovsmännens och utövande konstnärers upphovsrättsliga intressen och eftersträvar en förbättrad och effektiv upphovsrättslagstiftning, som ska stärka konstnärernas ställning och kunna ge ett såväl ekonomiskt som ideellt skydd inom alla former för tillgängliggörande av upphovsrättsligt material. Det arbetet sker också tillsammans med andra fackförbund och andra organisationer för upphovsmän och utövande konstnärer. I och med att den upphovsrättslig harmonisering inom EU blivit mer vittgående har också samarbetet med europeiska organisationer blivit viktigare.

En väl fungerande och rättvis upphovsrättslag främjar såväl nyskapande som det publika mottagandet och den ger upphovsmän och utövare ett rättsligt grundskydd. Men förhandlingar om avtal och kontrakt är i praktiken ofrånkomliga. Den som vill använda upphovsrättligt skyddade verk och prestationer måste komma överens om villkoren med dem som innehar upphovsrätten. På Teaterförbundets område regleras villkoren främst genom kollektiva avtal.

Digitaliseringen har varit av enorm betydelse för kulturskapares möjlighet att komma ut med sina verk och för allmänheten att kunna ta del av dem. Men genom en otillräcklig lagstiftning har konstnärer och producenter varit hårt utsatta för illegal kopiering, olagliga nedladdningar och uppladdningar, som medfört miljardförluster genom åren.

Under de senaste decennierna har den största delen av publiken successivt lämnat de tablåstyrda medierna och snabbt vant sig vid att titta och lyssna var och när den vill genom streaming. Försäljning och uthyrning av dvd existerar knappast längre. Samtidigt har mediemarknaden genomgått strukturella förändringar, som lett till en maktförskjutning från dem som skapar innehåll till dem som tillgängliggör innehållet. Det har inneburit minskade intäkter för kulturskapare trots att upphovsrättsligt material aldrig varit mer exploaterat än nu. Framför allt är det de stora nätaktörerna som driver utvecklingen och lanserar nya tjänster. Genom sin dominans dikterar de villkoren för användning av film, tv-serier och musik.

Den situationen har länge varit känd för EU-kommissionen, som 2016 presenterade ett förslag till direktiv för harmonisering av upphovsrätten på den digital inre marknaden, det s k DSM-direktivet (Digital Single Market).

DSM-direktivet

Direktivförslaget syftade till att förbättra en gränsöverskridande tillgång till musik, filmer, tv-serier och annat upphovsrättsligt skyddat material. Avgörande för upphovsmän och utövande konstnärer har varit att kommissionen genom direktivet velat stärka deras i allmänhet svaga förhandlingsposition, ge dem insyn i omfattning av utnyttjanden och möjlighet att få ta del av värdet som internetanvändningen av deras verk och prestationer ger upphov till. Efter vissa förändringar och en infekterad debatt, flera omröstningar i EU-parlamentet och inte minst efter stort motstånd från Google och Facebook kunde parlamentet den 26 mars 2019 säga ja till förslaget, som därefter den 22 april antogs definitivt av Ministerrådet.

En av de viktigaste principerna i direktivet är att plattformstjänster såsom YouTube får ansvaret för det som olagligt laddats upp av användare. Det ska i första hand ske genom att plattformarna tecknar licensavtal med rättighetshavarna. De som träffas är de plattformar som har till huvudsakligt syfte att ge allmänheten tillgång till stora mängder upphovsrättsligt skyddat material. Det är plattformar som konkurrerar med t ex Spotify och Netflix om samma publik. Men så länge Spotify och Netflix tar sitt ansvar för avtal om användningen berörs de inte av direktivets föreskrifter. Avsikten är helt enkelt att skapa en sund konkurrens på onlinemarknaden.

Om något licensavtal inte tecknats ska plattformarna blockera innehåll som lagts upp utan tillstånd. En förutsättning är att rättighetshavarna lämnat relevant information och motivering för sin begäran om blockering. Medlemsstaterna ska också se till att det finns tillgång till särskild prövning av tvister. Överenskommelse om bästa praxis för behövliga åtgärder ska träffas i ett samrådsförfarande med alla berörda parter.

Dessutom finns bestämmelser, som direkt syftar till att stärka kulturskapares avtalsställning. De handlar om att införa skälig och proportionerlig ersättning när kulturskapare upplåter rättigheterna. Vidare ska de ges möjlighet att få insyn i hur och i vilken omfattning deras verk används på nätet, vilket är viktig för att kunna bedöma skäligheten i avtalsvillkor och ersättning. Kulturskapare ska även kunna omförhandla ett oskäligt avtal och få en högre ersättning, om det visar sig att den är oproportionerligt låg i förhållande till användningen. De kommer också att få möjlighet att återkalla rättigheter som tidigare licensierats om inte ett verk utnyttjas.

Under förberedelsearbetet med EU- direktivet gick Teaterförbundet tillsammans med en rad europeiska organisationer ut i en kampanj under namnet ”Fair internet” för att i direktivet få med kravet på en oavvislig rätt tillskälig ersättning när verk och prestationer utnyttjas på internet ”on demand”. Det kravet togs inte med i direktivet, men det finns en öppning för att i nationell rätt införa bestämmelser, som på olika sätt kan möta krav på skälig ersättning. Därigenom kan det finnas en möjlighet att i Sverige driva frågan om oavvislig ersättningsrätt. Nuvarande upphovsrättslag innehåller en sådan rätt när det gäller överlåtelse för uthyrning av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder. Men genomförandet är inte utan komplikationer.

Nu är direktivet på plats. Trots en del försvagningar och kompromisser under processens gång finns nu en helhetslösning, som i stort sett tillgodoser viktiga krav på en mer rättvis, upphovsrättsbaserad ekonomi. Implementeringen av direktivet till svensk lagtext kommer att ta lång tid, kanske över två år. För att tillämpningen ska bli så fördelaktig som möjligt för kulturskaparna, kommer Teaterförbundet att ge det arbetet hög prioritet och hålla medlemmarna informerade om hur det fortskrider. Direktivet får inte bli en angelägenhet bara för styrelser, jurister och experter. Så många utövare och upphovsmän som möjligt bör delta i diskussionen om inordningen.

Samverkan mellan Teaterförbundet och Rättighetsbolaget (Tromb)

Enligt Teaterförbundets stadgar uppdrar medlem åt förbundet att för dennes räkning träffa avtal om nyttjandet av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. Villkoren för upplåtelse av rättigheter regleras genom ett särskilt anslutningskontrakt, som upphovsmän – regissörer, koreografer, scenografer, kostymdesigner, filmfotografer, animatörer – och utövande konstnärer – skådespelare, sångare, dansare och artister – erbjuds teckna med TFR, som är en sammantagen benämning på Teaterförbundet för scen och film och Teaterförbundets Rättighetsbolag (Tromb). Anslutningskontrakt kan också tecknas av den som inte är medlem i Teaterförbundet. Anslutningen innebär en rättighets-upplåtelse till TFR enligt de villkor som anges i anslutningskontraktet.

Genom TFR tydliggörs att anslutningskontraktet tecknas både mot Teaterförbundet och Rättighetsbolaget, eftersom grunderna för de upphovsrättsliga ersättningarna som Rättighetsbolaget samlar in och fördelar vilar på ett samspel mellan Teaterförbundets kollektivavtal och den upphovsrättsliga lagstiftningen. Den upphovsrättsliga ersättningen enligt kollektivavtalen inkasseras av Rättighetsbolaget självt, medan andra ersättningar på uppdrag av Teaterförbundet samlas in av andra organisationer, som t.ex. de upphovsrättsliga samarbetsorganisationenerna Copyswede och SAMI. SVT och SR betalar enligt kollektivavtalet ut en del ersättningar direkt till de medverkande.

De upphovsrättsligt grundade ersättningarna står för en växande del av medlemmarnas försörjning. År 2018 betalades 121 miljoner kronor ut till rättighetshavare på Teaterförbundets område.