Avtal och förhandlingar

Den som vill använda upphovsrättligt skyddade verk och prestationer måste komma överens om villkoren med dem som innehar upphovsrätten. Men de upphovsrättsliga avtalsreglerna är i princip dispositiva, dvs. de ger parterna frihet att komma överens om villkoren. Avtalsfriheten är emellertid inte alltid så fördelaktig för den enskilde konstnären. I förhållande till en filmproducent, ett skivbolag eller ett bokförlag har upphovsmannen och utövaren normalt en svagare ställning och i upphovsrättslagen finns få tvingande regler med avseende på upphovsrättens övergång. I upphovsrättslagen finns dessutom en presumtion, som innebär att rätten att tillgängliggöra en film till allmänheten övergår till producenten om inget annat avtalats. Detta gäller både utövare och alla upphovsmän med undantag av kompositörer.

De flesta scenföreställningar, tv- och filmproduktioner kommer till under medverkan av många upphovsmän och utövare. Med hänsyn till sådana omständigheter får avtalen på upphovsrättsområdet en avgörande betydelse. Kollektiva upplåtelser och marknadstäckande avtal mellan fackliga organisationer och producenternas organisationer har haft stor betydelse för upphovsmän och utövare och inte enbart för dem som är fackligt anslutna. Införandet av avtalslicenserna har också spelat stor roll för rimliga avtalslösningar.

Som arbetstagarorganisation och fackförbund träffar Teaterförbundet kollektivavtal med arbetsgivarorganisationer inom förbundets bevakningsområden i enlighet med bestämmelserna i lagen om medbestämmande i arbetslivet. Ett kollektivavtal som slutits av en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation binder medlem i organisationen. Arbetstagare och arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal kan inte träffa överenskommelser som strider mot avtalet. För båda parter innebär ett kollektivavtal att fredsplikt råder så länge avtalet gäller. För arbetsgivare är ett kollektivavtal fördelaktigt genom att lika villkor inom en bransch leder till konkurrensneutralitet.

Mediemarknaden är föränderlig. Också i Sverige sker strukturella förändringar. Kulturpolitiska beslut kan förändra villkoren för konstnärliga verksamheter. Teaterförbundet kommer alltid att verka för medlemmarnas intressen och utveckla och anpassa avtalen till nya förutsättningar för produktion och distribution. När nu globala aktörer som till exempel Netflix och HBO med nya krav för utnyttjanden börjar producera i Sverige är det viktigt att förbundet kan upprätthålla kollektiva avtal direkt med dem eller i samarbete med lokala producenter.
Teaterförbundet sluter kollektivavtal med bl a Svensk Scenkonst, Teatercentrum, Medieföretagen, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB. Teaterförbundet tecknar s k hängavtal med produktionsbolag som inte tillhör någon av ovanstående organisationer. Hängavtalen är i det närmaste identiska med riksavtalen. 2019 fanns ca 300 sådana avtal.

Kollektivavtalen innehåller regler för anställda om minimilön, arbetstid, semesterersättning, pension, sjuklön m m. Men regleringen omfattar också upphovsmäns och utövares rätt till ersättning när deras verk och prestationer tillgängliggörs för allmänheten. Dessutom ger kollektivavtalen på film-, tv- och videoområdet rätt till ersättning enligt avtalslicensordningar, för privatkopiering och för offentligt framförande av tv-sändningar i hotellfoajéer, på flygplatser, i restauranger eller liknande. Därför är det viktigt att den som erbjuds ett engagemang kontrollerar att arbetsgivaren/uppdragsgivaren är bunden av kollektivavtal med Teaterförbundet. Reglerna i kollektivavtalen om nyttjandeersättningar tillämpas oavsett om arbetet utförs av arbetstagare (A-skattare), egenföretagare (F-skattare) eller genom ett bolag.
Men företagare måste i kontraktet förbehålla sig rätt till ersättning enligt avtalslicens-ordningar, för privatkopiering och offentligt framförande av tv-sändningar och liknande.

Stridsåtgärder

Både producenter och filmskapare vill få ekonomiskt utbyte av sina insatser. Avtals-förhandlingar om de upphovsrättsliga villkoren vållar många gånger svårigheter och uppfattningen om vilken ersättning för utnyttjandet av film eller tv-program, som ska tillfalla upphovsmän och utövare, är ofta en stridsfråga. Vid flera tillfällen har förhandlingarna varit sammanbundna med så hårda kontroverser att Teaterförbundet som fackförbund varit tvingade att utnyttjat sin rätt att vidta stridsåtgärder för att lösa motsättningar, som inte kunnat överbryggas i förhandlingarna. Här följer några exempel.

Den första december 1963 gick Teaterförbundets medlemmar i strejk beträffande frilansengagemang av skådespelare, sångare och regissörer vid televisionen och radion. Skälet var att Sveriges Radio inte ville gå med på justering av den löneeftersläpning, som drabbat artisterna under flera år. Sveriges Radio svarade med lockout. Författare, dramatiker, tonkonstnärer och andra konstnärer från medlemsorganisationerna inom Klys anslöt sig med sympatiåtgärder. Först efter 111 dagar fredagen den 29 mars 1964 nåddes en överenskommelse. Teaterförbundet vann en viktig både psykologisk och ekonomisk strid. De genomsnittliga gagehöjningarna blev 35 % på tv och 50 % på radio.

En viktig stridsfråga gällde videospridning av film. Den gick inte att lösa i förhandlingarna och 1975 fick Teaterförbundet ta till strejkåtgärder. Medverkande i SF:s filminspelning ”Mina drömmars stad” fick lägga ned sitt arbete och i övrigt blockerades nyanställningar av skådespelare hos Europafilm, SF och Sandrews. Den gången drogs också filmregissörer, filmfotografer, scenografer och kostymtecknare in i konflikten, eftersom de vid den tiden hade anslutit sig till Teaterförbundet och omfattades av kollektivavtalet. Efter en två månaders lång arbetsnedläggelse (9 juli 1975 – 8 sept 1975) kunde en överenskommelse träffas. ”I de fall den nya projektions- och distributionstekniken skapar nya marknader eller väsentligt förändrar de marknadsmässiga förutsättningarna för exploatering eller skapar nya visningsformer (t ex kabel-TV, Pay-TV eller där man efter eget val kan köpa, hyra eller låna videogram för uppspelning på vanlig TV-apparat) ska, där Teaterförbundets medlemskategorier har upphovsrätt, producenten till förbundet betala en ersättning som utgör 15% av producentens nettointäkter”. Ett liknande avtal träffades några år senare när Sveriges Television också ville ge ut sina program på video.

Även om utgången av förhandlingarna 1975 var avgörande för Teaterförbundets möjlighet att i framtiden hävda medverkandes rättigheter i exploatering av film och tv-program i nya medier, har inte förhandlingarna varit utan motsättningar. Ersättning till medverkande för utnyttjande av filmer har varit ett återkommande tvisteämne. När förhandlingarna på film- och tv-området bröt samman i början av 1993 utlyste förbundet strejk och total anställnings-blockad på hela filmområdet (29 jan – 8 feb 1993). Den uppgörelse som slutligen nåddes innebar bl a att tv-produktioner på den privata marknaden fick en reglering med nyttjandeersättningar i form av royalty.

Efter sju veckors konflikt kunde Teaterförbundet sommaren 2013 träffa ett nytt avtal med dubbningsföretag. Avtalet omfattade både löntagare och F-skattare och handlade bl a om högre ersättning till skådespelare för utnyttjande av dubbningarna.